chellelicious

Då har livet börjat igen med skola och annat som hör det till. Var frustrerad igår över att jag inte skulle få min sovmorgon idag för det var så mycket klydd om vi skulle börja en ny kurs eller hur det skulle bli..Ja, jag hade en del människor att ringa igår om detta om vi säger så..Help! Men vi stack till skolan och nej, vi hade inga lektioner utan börjar imorgon som jag hela tiden visste att vi skulle göra. Ahh fy för stök. Men nu har det ordnat sig igen.

Har varit en ganska svår tid nu men jag tror att saker kanske kommer att fixa sig trots allt. Kanske har drömmarna betytt nåt annat än vad jag trott. Jag vill inte fundera mer på det, jag vill bara leva. Men ibland styrs man av tankarna och jag har verkligen varit konfunderad över detta. Tänk om man kunde se in i framtiden för ett ögonblick. Jag känner ibland att jag behöver det. Hur vet man annars att man väljer rätt? Jag vill inte titta tillbaka om 40 år och ångra nåt. Jag vill känna att beslutet har varit rätt hela tiden. Jag vill känna mig älskad och respekterad för den Michelle jag är. Jag har bara mig själv i slutändan och jag vet att jag skulle få stöd. Så nu blir det lite upp till bevis om detta ska fortsätta eller ej.
Och dessa drömmar. Han är där hela tiden. Ibland tror jag att han finns i mitt liv på riktigt för allt är så verkligt. Börjar dock kännas lite bättre men är rädd för att han ska växa sig starkare. Det vet jag inte om det skulle vara så positivt. Även om han får mig att fly verkligheten ett slag. Ibland är det så himla skönt. Ibland känner jag mig bara så älskad. Av nåt som inte finns..Skärp dig nu ärligt talat! Jisses alltså..Nä, deal with it fortare än kvickt. Känslor..knepiga saker. Bläää.