chellelicious

Shiit, skulle ju dit igår men först hittade jag inte..Tur man har mamma som visste vart jag skulle =) Kom upp på avdelningen, en aning stirrigt på sitt sätt men efter ett tag blev jag välkomnad och fick träffa en del personal. Handledaren som jag skulle ha verkade inte överförtjust över att få en elev så nu ska de jag jobbade med igår se om jag kan hoppa till deras lag istället. Jag platsade visst eftersom jag var ett fanskap haha. På en sådan psykosavdelning är det viktigt med humor, det var det första jag fick lära mig. Han som tog hand om mig igår var överhärlig, jättetrevlig och tyckte att det var kul att jag var där, det uppskattade jag. För egentligen var det inte tänkt att jag skulle hamna där. Dessutom tyckte både han och en annan personal att jag hade klarat första dagen jättebra, fick massor av beröm och jag tycker det ska bli kul att återvända dit imorgon.

Men snacka om att jag var med om grejor igår, nu ska ni få höra:
När jag kom fick jag följa med på ett rättsmöte med LPT för en kvinna som lider av stark mano-depressivitet. Kvinnan ville överklaga men fick nej, hon ska stanna ett tag till då rätten inte ansåg att det var säkert att hon skrivs ut. Det var en grej att vara med om ska jag säga, väldigt intressant att höra hur doktorn tyckte, hur försvaret tyckte samt hur åklagaren ställde sig till allt.

Sedan fick jag följa med när det skulle hämtas upp en ny patient från psykakut. På vägen dit, gick vi igenom en annan avdelning där det kom fram en patient och såg mitt halsband med två hjärtan samt korset och ankaret. Han närmade sig mig och rörde vid halsbandet men jag var hur lugn som helst. Han tyckte jag skulle slopa det ena hjärtat men så sa den manliga handledaren att det kunde vara själens hjärta och det godkände patienten. Efter att vi kom ut från avdelningen så fick jag massor med beröm hur jag hanterade situationen samt att jag verkar veta hur man ska bemöta den typ av människor och att jag inte utstrålar rädsla. Det är A och O. Så jag levde på det hela kvällen!

På eftermiddagen avlöste jag ett vak när det gällde toabesök med en kvinna samt promenerade med henne i korridoren och serverade henne te. Hon ville mest sova så jag satt och höll henne i handen, det tyckte hon kändes tryggt. Skönt man kunde vara till hjälp!

När en i personalen var ute med en patient på promenad så stack hon. Så det blev en efterlysning och när jag gick vid nio, då hade polisen fortfarande inte hittat patienten. Får se om hon är åter imorgon.

Det var alles hehe. Vi hörs vidare! // Chelle