chellelicious

Har skrivit om denna tidigare, jag vet. Men såg den igår igen och det var så skönt att få gråta och skratta! Den tar fram allt hos mig och det är faktiskt väldigt skönt. Ibland behöver man få leva ut sina känslor, så är det bara.
Tycker scenen med begravningen på puben är helt underbar, att ta en drink till den dödes ära. Eller breven som detta går ut på, helt fantastisk! Tänk om man var så genialisk själv. Men själv är man en annan person. Men idén är himla fin tycker jag.
Och den underbara accenten Jerry har i filmen, smälter verkligen!

Hur går man vidare efter en sån bortgång? Hur lever man utan sin älskling? Bara tanken får min mage att vilja vända sig ut och in. Hur kan man älska igen? Bara tanken på att Anders inte skulle finnas en dag, nä, det finns inte! Men självklart lever vi inte i evighet, inte här på jorden iallafall. Men jag uppskattar den tid vi får tillsammans, den är värd så mycket för mig. Och jag är så himla glad över att det är vi. Det var menat så, det visste jag redan första gången jag såg honom. Som blyg tjej på 14 år var jag så säker på min sak. Hur det sen blev vi är en annan historia som krävde en del jobb. men vi är här tillsammans! Det gör det värt alltihop! Han är min bästa vän och det är underbart att vi talar ett språk som bara vi förstår ♥