chellelicious

Ett stort MÅSTE för mig är att inte ta allt så personligt. Andras gräl är inte mina gräl, andras åsikter behöver inte vara mina osv. Tyvärr har allt detta gjort att jag har mått dåligt de senaste dagarna. Jag tappar mig själv lite grann. Som nån klok person sa, jag är alltid fredsmäklare och vill alla väl. Jag dör lite grann på kuppen av alla sådana situationer. Jag kan inte alltid få som jag vill, så är det bara, men jag kan alltid önska. Jag kan inte vara den som gör allt bra, jag kan inte läka alls andra sår, inte heller alltid mina egna. Jag måste lära mig att nuet kan se olika ut. Alla kan inte vara vänner. alla drar inte jämt, inte ens inom familjen. En liten klocka ringde förra julen och verkligen denna om vi säger så. Men jag la locket på, som alltid. Jag ska alltid tro så gott om människor och vara så jävla possitiv, men det är nog för att mörka vad jag egentligen själv känner. Usch så falsk jag känner mig, mot mig själv. Fy, nä, men behöver nog komma fram detta. Har gnuggat mina två hjärnceller i tre dagar nu och jag börjar må lite bättre. Men ja, det tar nog ett tag. Ska kanske släppa det helt? Äsch, det löser sig, som alltid.

Så, nä, om man skulle tänka lite framåt och lära sig att acceptera istället ett tag. Får se hur det går. Maybe i will make it. Svårt att ändra på något så stort hos sig själv.

Har gömt mig bakom en massa recept idag, mitt sätt att hantera tankar och känslor. Aja, nä nu blir att laga Emmas broccolisoppa.
Ciao!