chellelicious

Det gör ont i hjärtat när jag tänker på vad vi människor måste uppleva. Saker och ting är så orättvist. Livet är så dysterst ibland. Det gör ont i hela kroppen. Jag har själv ingen bra dag idag, inte idag heller. Jag vill bara gräva ner mig med min nalle och sorgsen musik. Det är så mycket just nu. Så mycket känslor och skit. Jag undrar bara vad det ska bli av denna julen?! Det känns på riktigt nu att man är ett "skilsmässobarn". Framöver så kommer man att vara den som ska ordna så att ni slipper träffas. Jag måste alltså dela upp min födelsedag, typ mitt bröllop (om det blir nåt), barnens dop och födelsedagar, julen osv. Detta pallar jag inte. Varför ska det vara på era villkor? Jag blir verkligen så trött på "vuxna". Synd att ni skaffade oss, det innebär ju bara problem uppenbarligen. "Jag kommer inte om hon kommer......." Väx upp och tänk på era barn för ett ögonblick! Som omväxling! Ahh detta gör mig tokig. Alltså har jag tre familjer nu. Mammas sida, pappas sida och Anders och hans familj. Tänk om man bara skulle sluta känna nåt och dra upp till Öret. Hade det blivit enklare? Hade jag kunnat sluta känna nåt? Gud så befrianda det hade varit. Önskar jag kunde vara Michaela. Hon bestämde sig och fullföljde sin plan. Önskar jag kunde göra så. Tänk att bara bryta. Inga känslor. Kan man önska sig det som nyårslöfte?

Kan man få lov att känna sig svag och normal nån gång? Jag orkar inte vara sådär känslig och ensam. Det värsta är att jag inte är uppriktig mot Anders. Han skulle aldrig förstå och komma med nån enkel och bra lösning enligt honom. Skulle jag sen inte göra som han föreslår så är det lite så att jag får "skylla mig själv". Så nä, inget stöd därifrån. Men så har det ju varit i typ 6 år så varför förväntar jag mig nåt annat? Kanske för att jag hoppas på en föränding men man kan väl inte lära en gammal hund att sitta. Tror jag iallafall inte. Men jag ska inte måla fan på väggen för Anders är fantastisk i andra avseenden.

Orka? Inte länge till.

Ibland önskar jag att jag blev räddad av en stor stark man som vet hur man stänger av och hur man ska leva. Denna mannen har jag en längtan till. Hoppas han visar sig snart. Jag vill bli räddad. Kanske är denna mannen alkohol och droger i det verkliga livet? Kanske ska bli en sån där skåpsupare och gå ner mig riktigt. Det hade varit nåt det. Men nej, jag har självinsikt. Jag har mål och drömmar. Too bad att familjen inte vill dela dem med mig. Jävla egoister!