Right here
Japp, då satt man här igen. Tycker det är så skönt att få skriva av sig. Förr när man var i tonåren så använde jag dagböcker men detta tycker jag är mest smidigt. Har alltid varit bra på att uttrycka mig med ord. Tror jag fått det av morfar. Han var en av de bästa som fanns i mitt liv. Man kunde alltid vända sig till honom och ofta kommunicerade vi med annat än ord. Det var precis som vi förstod varandra bara genom att titta på varandra och använda vårt kroppsspråk. Vi hade nåt speciellt. Vi gillade båda spel och böcker. Och han visste precis vad jag gillade att läsa. De bästa böckerna har jag fått av honom. Han var också en bokmal fast inom en annan kategori. I min värld fanns bara drama och romantik. Kanske en gnutta spänning också. Kanske man är som man är pga allt läsande om olika öden och massor av romantik. Men världen är allt annat än romantisk tycker jag. Och filmer, klart man lever sig in i dem och hoppas på att det ska finnas samma typ av slut i våra liv men icke. Våra liv bygger uppenbarligen på nåt annat eftersom vi får slut vi inte väntar oss och som vi inte vill ha. Ja, man får sällan som man vill. Trist för det tror man ju. Usch. Men vem vill inte vara hon i The Notebook? Eller hon i The Break Up? Eller hon i Ps I LOve You? Jag kan skriva fler men jag tror ni get the picture! Vad är det som är så bra i våra liv som kan vara bättre än alla lyckliga slut från filmer? Är det bara att vi ska bli starkare och sedan ska nåt fantastiskt hända? Hur länge ska man vänta på det där fantistiska? Jag tror inte att det finns. Jag vill uppleva det först innan jag ska tro på det. Sån är jag. Orkar inte hålla fast vid nåt som inte finns på riktigt. Och egentligen orkar jag inte vänta heller. Jag vill se det fantastiska nu. Jag vill att det ska rädda mig. Eller måste det vara så att man ska rädda sig själv? Hur lätt är det? Fast det är klart, det är ingen som har sagt att det skulle vara lätt. Kan det fantastiska inte bara bryta isen. Det skulle nog uppskattas av fler än mig själv. Och nej jag är inte alkoliserad när jag skriver detta. Det är bara mina funderingar, och jag vill dela dem med nån. Jag kanske inte får svar men då har jag åtminstånde fått skriva ner dem så det inte tar all min plats i huvudet. Där finns plats för mycket annat som både glädjer och plågar mig.
Nog om detta.
Nog om detta.
Kommentarer
Postat av: Sara
du har så rätt tjejen, kunde inte ha sagt det bättre själv. suck..
Postat av: annie
gumman då..du e verkligen en klippa på att skriva..du gjorde mig mållös...(L)
Trackback
